Flygtaxin kommer tidigt en tisdag morgon. Det är två mil till Sturup. Medan vi kör färgar solen himlen rosa, riktigt rosa. Dimslöjorna dansar över betesmarker och ängar. Det är vackert. Så vackert att både jag och chauffören drar efter andan samtidigt. Jag noterar ett sträck med fåglar och säger högt: ”Nu drar de söderut". ”Ja”, säger chauffören, en man i 60-årsåldern med grått kortklippt hår och mörka ögon, ”dom är nog utan uppehållstillstånd”.
Vi samspråkar en stund och han berättar att han är från Iran. Han har en syster och en systerdotter i USA. Systern fick jobb och uppehållstillstånd i USA för hon var sjuksköterska och hon behövdes. Hon har klarat sig fint. Hon har inte så hög lön och ibland får hon jobba som undersköterska för hon är inte så bra på datorer. Han är stolt över henne och längtar till att de ska kunna träffas. Det blir nog inte så, ödet ville annorlunda. Han talar stillsamt och formulerar varje ord noga så att det ska bli grammatiskt korrekt.
Under tiden vi talar börjar morgonens nyheter i radion. Måndagens skandal, Dagens Nyheters avslöjande att polisen i Skåne skapat ett register över 4029 romer växer i omfattningen. Datafilen heter ”Total” och ligger i en mapp märkt ”Kringresande”, ett epitet som genom årtionden har använts om en stigmatiserad minoritet. Ett register utifrån etnisk tillhörighet … jag ryser och min chaufför ser i backspegeln på mig och säger: ”detta är inte bra. ”
Redan år 1948 slås det fast i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna att alla människor oavsett kön, utbildning, egendom och social ställning, har flera grundläggande rättigheter. Till dessa rättigheter hör att inte bli bedömd eller sorterad efter etnisk tillhörighet.
Ansvar måste utkrävas för registreringsskandalen. Vänsterpartiets ledare har efterlyst en oberoende kommission som tar ett helhetsgrepp på alla de frågor som väckts av registreringen av romer. Regeringen har också offentliggjort ett kapitel i en kommande vitbok om hur Sverige har behandlat romer (se regeringens hemsida). Detta initiativ är inte tillräckligt när vissa myndigheter, som polismyndigheten, är så impregnerade av rasistiska föreställningar att tvååringar registreras som presumtiva brottslingar.
När flygplanet landat är jag klar med min haiku. En liten dikt på tre rader med fem, sju och fem stavelser som jag läser när jag inleder de Nordiska sjuksköterskeorganisationernas etikkonferens i Sjuksköterskornas hus:
Fågelsträck drar bort utan uppehållstillstånd de kringresande.
Ania Willman Ordförande i Svensk sjuksköterskeförening
Relaterad information
Ania Willmans krönika i Omvårdnadsmagasinet nr 5, 2013
Årets Ordförande har ordet
Låt oss vända bilden
Jag har nyligen varit i Shanghai där jag var inbjuden föreläsare på en konferens på The 6th people hospital. Jag hade möjlighet att göra studiebesök på sjukhuset där vissa delar var 120 år gamla och andra helt nybyggda eller nyrenoverade. Oj, så annorlunda!
Under de dagar som jag var på plats i Almedalen slogs jag flera gånger av vilket fantastiskt land Sverige är med tanke på den öppenhet som råder under Almedalsveckan.
Ordförande har ordet krönikor i Omvårdnadsmagasinet
Omvårdnad utan hjärta
10 april 2015
Det är lite märkligt att ta del av, Statens medicinsk-etiska råds (SMER), rapport med titeln Robotar och övervakning av äldre samtidigt som olika tidningars insändarsidor innehåller hyllningar och tack till engagerad vårdpersonal.
Välkomna! Ni alla som sökt er till sjuksköterskeprogrammet och vill bli sjuksköterskor. Det arbete ni har valt är fullt av mänskliga möten med patienter och med närstående som är glada eller ledsna, hoppfulla eller övergivna.
Ibland hamnar man i sammanhang man önskar att man kunde slippa. I situationer som man hade velat undvika men inte kunde förutse. Men, även om situationen blir fel kan man välja hur man vill förhålla sig till det som händer. ”Situated freedom” kallar omvårdnadsteoretikern Rosemarie Rizzo Parse det för.
Sjuksköterskor behövs runt om i världen för att hjälpa de hundratusentals människor i världen som är på flykt undan krig eller naturkatastrofer. Därför behöver sjuksköterskor utbildning i ”disaster nursing” – ett tema som ökat i omfattning på de senaste ICN-konferenserna (International Council of Nurses).
Den här sommaren ska jag förkovra mig om kvalitetsregister. ”Hur kul är det på en skala?”, hör jag er säga, men det är faktiskt så att under det senaste året har nationella kvalitetsregister kommit i ropet inom utbildningen.
I sin krönika i Omvårdnadsmagasinet framtidsspanar Ania Willman om hur sjuksköterskors utbildning och arbete kan komma att påverkas av morgondagens teknik och den som vi redan använder i vår vardag.
Ibland skulle jag vilja vara 20 år igen. Inte för att jag inte gillar att bli äldre utan för att jag vill göra om samma resa men i en ny tid. Jag tycker mig kunna se att det är en brytningstid inom vården. Vi står mitt emellan det som är gammalt och det som är nytt och den som är ung idag har ett otroligt spännande yrkesliv framför sig.
Flygtaxin kommer tidigt en tisdag morgon. Det är två mil till Sturup. Medan vi kör färgar solen himlen rosa, riktigt rosa. Dimslöjorna dansar över betesmarker och ängar. Det är vackert. Så vackert att både jag och chauffören drar efter andan samtidigt.
I kölvattnet av journalisten Maciej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyheter om den svenska sjukvården har vi fått en debatt om de olönsamma patienterna och prissättningen inom vården.
Omvårdnadskunskapen vilar på vetenskaplig grund och sjuksköterskeyrket kräver legitimation. Vi har också etiska regler att följa. Vårt kunskapsområde är autonomt och värderas högt av samhället och sjuksköterskeprofessionen har en nationell organisation. Kort sagt är sjuksköterskeyrket en egen profession.
Mellan jul- och nyårshelgerna ägnade medierna i södra Sverige en hel del radiotid och tidningsspalter åt det bristande antalet vårdplatser vid våra sjukhus. Redan i november stängdes ett antal vårdavdelningar vid Skånes universitetssjukhus. Detta tillsammans med anställningsstopp för personal har gjort ett redan ansträngt läge än mer ansträngt.
Varje morgon den senaste veckan har jag vaknat till Ekots rapporter från det upptrappade våldet i Gaza. Konsekvenserna för civilbefolkningen i Gaza och de drabbade områdena i Israel är förfärliga. Den israeliska offensiven mot Gaza har redan krävt fler än hundra dödsoffer och tre civila har dödats i Israel av raketer avfyrade från Gaza.
Ibland blir det bara för mycket. Man kan nästan inte tro att det man hör är sant. Häromkvällen var jag inbjuden att delta i något som kallades ”Internationellt mingel om organhandel och illegala nätverk” på TCO (Tjänstemännens Central Organisation). Journalisten Donald Boström inledde och berättade om den organhandel som förekommer i dagens globala värld.
Sommartorka… kan man ju inte säga att det varit precis. Varken med vädret eller med politiken. Först regnade det i flera veckor i Småland där vi har vårt faluröda torp. Sedan regnade det endast några gånger per dag och i slutet av semestern var det faktiskt lite uppehåll. Men det goda med regnandet (utöver att det håller hyn fräsch) är att man hinner både sticka barnkoftor och läsa tidningar.
Stilla söndagsmorgon och solen lyser försiktigt i den skira grönskan. På avstånd hörs den första göken och väldigt nära bakom vedboden skäller råbocken. Tankarna går hit och dit mellan möten och minnen.
Varför har vi inte råd med omvårdnad på avancerad nivå?
20 september 2013
När jag var på International Council of Nurses konferens sommaren 2011 på Malta förstod jag att många sjuksköterskeorganisationer runt om i världen har det svårt. Riktigt svårt.
En distriktsläkare i offentlig tjänst, i min närhet, tyckte nyligen att långärmad ylletröja i sitt arbete inte var bevisat farligare ur patientsäkerhetssynpunkt än arbetsgivarens kortärmade bussarong. Det tar tid innan evidensen når världens perifera delar som det lilla landsting där jag bor.
Sommaren 2010 satte Svensk sjuksköterskeförenings styrelse ner foten och slog fast att vi anser att huvudområdet i sjuksköterskeutbildningen ska heta omvårdnad, både på grund- och avancerad nivå.
Hela sommaren har det legat en liten tidningsnotis på mitt skrivbord. Notisen berättar om en IT-konsult som identifierat tre viktiga brister i en sjukvård som annars förtjänar gott betyg. Bristerna är: ovilja att se individen som en hel människa, okänslighet inför den enskilda integriteten och brist på respekt för patienternas tid.
Om hälso- och sjukvården vore en rymdraket skulle den inte nå rymden. Frågan är om den ens skulle lyfta från marken. För att bygga och skicka iväg en rymdraket krävs ett hängivet teamarbete med fokus på uppgiften under ett visionärt ledarskap. Om detta inte finns kan det sluta med katastrof, till exempel att en rymdkapsel brinner upp vid start.
Under 50- och 60-talen, kanske senare också, hade vi ett språkbruk som innebar att vi omnämnde patienter som gallan på 4:3 eller höften på rum 2. I protest mot detta arbetade vi under 70-talet med individuell vårdplanering och strävade efter att förstå patienten som en individ. Under 80- och 90-talen blev det mer berömvärt att ha patienten i fokus samtidigt som den omvårdnadsvetenskapliga kunskapen utvecklades och vi slog fast att vi förstår patienten som både en generell och en unik människa.
Jag satt och lyssnade på ett föredrag som handlade om äldres bästa år 2013 och kom att tänka på hur annonserna för lyxkryssningar är utformade. I exemplet ovan är en annons för lyxkryssningar översatt till en framtid (?) med lyxvård för dem med välfyllda plånböcker.
Sommar, sol och solstol. Jag sitter i äppelträdets skugga och funderar. Funderar på Carl-Einar Häckner och på Kunskapsbaserad vård. Carl-Einar, trollkarlen från Göteborg numera bosatt i Berlin, kan med samma frenesi trolla bort näsdukar, tulpaner, kaniner och motorsågar.
Föreningen är idag allt mer efterfrågad för sin expertkunskap. Vi deltar i arbets- och referensgrupper på nationell nivå, som remissinstans och i dialogen om allt som rör vårdens utveckling. Där vi lyckats bäst är när vi förenat det nationella perspektivet med en viss specialitets sakkunskap, till exempel inom området onkologisk omvårdnad.
Vintern håller Sverige i ett järngrepp och jag går och nynnar på en låt från förr. ”Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön” leder mina tankar till den första gången jag var i Estland. Då var det kallt, i februari 1993.
Med Rod Stewarts låt ”Handbags och Gladrags” ringande i öronen funderar jag över de foton som ingår i Svensk sjuksköterskeförenings historiebok som ska släppas till jubileet i mars. Hatt och handväska är ofta klädseln för våra tidiga företrädare, i de fall de inte bär uniform.
Forskningen visar att vårdskador förekommer vid närmare vart tionde vårdtillfälle. Skadorna ger förlängd vårdtid, återinskrivningar, sårinfektioner, läkemedelsbiverkningar och inte minst ett ökat lidande för patienter. Forskningen visar också att uppemot en tredjedel av vårdrelaterade infektioner och nästan hälften av övriga skador går att undvika genom en striktare tillämpning av vårdrutiner och evidensbaserade metoder.
Regionala nyheter meddelar just att man ska sluta med handsprit på de äldreboenden i Karlskrona som haft en våg av kräksjuka. ”Man ska idag sluta med handsprit och återgå till normala hygienrutiner”, enligt reportern. En lätt fundering infinner sig. Var det inte de ”normala” hygienrutinerna som gjorde att kräksjukan bet sig fast i mer än två veckors tid? Eller är det en semestervikarierande reporter som inte förstått att till normal handhygien vid ett äldreboende hör handsprit.
Patientsäkerhet – det är ett tokigt ord. Det är ju inte patienten som ska bli säker, det borde vara vården. Trots tokigheten har ordet patientsäkerhet blivit allt vanligare, till och med vanligare än ordet besparingar. När sparkraven och budgetneddragningarna nu blir fler och större förväntas det ändå att säkerheten i vården bibehålls och förbättras. Vilket inte betyder att alla besparingar är av ondo.
Sjuksköterskors humanitära engagemang kan inte börja på insidan av sjukhusgrindarna
20 september 2013
Vi sjuksköterskor har, bland annat enligt vår etiska kod, ett moraliskt ansvar att respektera mänskliga rättigheter och en plikt att ingripa när människors hälsa hotas. Kodens tydliga ställningstagande är i högsta grad aktuellt och manar till handling.
