Riskkapitalbolagen dränerar vårde

Under mars månad har medierna rapporterat om hur riskkapitalbolagen gör miljardvinster i vården. Inte många protester har hörts. I allt högre utsträckning köper riskkapitalet upp bolag inom vård, skola och omsorg. Områden som utgör välfärdens kärna. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting gick 10,2 procent av landstingens kostnader till privata bolag år 2009. År 2007 var andelen 9,3 procent. En liten skillnad kan tyckas, men det handlar om stora pengar.

I dag går 30 miljarder kronor per år till 16 riskkapitalägda koncerner. Det motsvarar hälften av de skattekronor som går till privata företag.

Riskkapitalbolagen gjorde år 2009 en vinst på nära 2,9 miljarder kronor. År 2007 var vinsten 1,54 miljarder.

Den danske riskkapitalisten Jan Dahlqvist säger till Svenska Dagbladet: ”Så länge som vi levererar en vård och service med hög kvalitet till våra klienter och elever ser jag inga som helst problem med att göra affärer. Det är något som alla vinner på”.

Man kan fråga vem han menar med ”alla” eftersom det också är känt, bland annat genom Skatteverkets granskning, att 23 av 25 bolag som köpts upp av riskkapitalbolag de senaste åren inte har betalat en enda krona i skatt. Riskkapitalbolagen Nordic Capital och IK Investment Partners äger Capio respektive Attendo, två av Sveriges största koncerner inom vård och omsorg. Företagen finansieras med offentliga pengar men bolagen undviker genom avancerad skatteplanering att betala svensk bolagsskatt.

Det är inte fel att göra vinst, om vinsten används som medel för att utveckla verksamheten, men det borde vara omoraliskt att dränera en verksamhet som drivs med offentliga medel för snöd vinnings skull. Svenska Riskkapitalföreningen ser dock inget fel i att inte betala bolagsskatt, ”alla företag använder sig av det”.

Men även om det inte är juridiskt fel, är det omoraliskt och skattelagstiftningen borde snarast ändras.

Om Sverige ska klara att vara en ”kunskapsnation” inom områden som vård och omsorg krävs det pengar. Det behövs pengar för att utveckla verksamheten, det behövs pengar för att behålla kompetent personal, det behövs pengar till forskning, inte minst till omvårdnadsforskningen. Forskningen om patienters och anhörigas liv och hälsa behöver öka, liksom forskningen om åtgärder, metoder och resultat inom omvårdnad. Visionerna i översynen av de nationella kvalitetsregistren, ”Guldgruvan i hälso- och sjukvården”, kommer inte att motsvara förväntningen om ”guld” om inte omvårdnadsforskningen får resurser att utvecklas.

I svensk hälso- och sjukvård beräknas omvårdnadsinsatserna vanligen till 60 procent av verksamheten. Om mer än hälften av verksamheten saknas i ett kvalitetsregister kan man lugnt säga att underlaget för förbättringsarbete och forskning är bristfälligt.

De 2,9 miljarderna som de privatägda bolagen gjorde i vinst år 2009 skulle med fördel kunna användas till kliniskt förbättringsarbete i omvårdnad och omvårdnadsforskning!

 

Relaterad information

Ledare i Omvårdnadsmagasinet nr 2, 2011