Glöm inte omvårdnaden

Alla medborgare i Sverige, oavsett bakgrund och bostadsort, ska få lika god vård. Och den som har störst vårdbehov ska ha företräde. Det slog riksdagen fast våren 1997 när den beslutade om riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården.

Enligt riksdagens beslut ska alla prioriteringar göras medvetet, ske i en öppen process och vara baserade på tre etiska principer: människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.

Människovärdesprincipen innebär att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Behovs-solidaritetsprincipen innebär att resurserna bör fördelas efter behov. Kostnadseffektivitetsprincipen bör tillämpas först sedan de två första använts. Dessa principer utgör en etisk plattform.

Vårdgivarna ska redovisa grunderna för prioriteringarna och utgå från bästa möjliga kunskap. Socialstyrelsens Nationella riktlinjer är ett stöd i detta arbete.

De nationella riktlinjer som utvecklats för olika sjukdomstillstånd har stor tyngd som stöd för hur hälso- och sjukvården ska genomföras och för hur resurser ska fördelas. De Nationella riktlinjerna fyller en viktig roll för att hälso- och sjukvården ska bli kunskapsbaserad och jämlik. Men det finns en uppenbar risk att de insatser som inte prioriteras i riktlinjerna blir åsidosatta, att de inte utförs eller att de blir ransonerade.

Därför är det allvarligt att Socialstyrelsens Nationella riktlinjer inte prioriterar omvårdnad i någon högre utsträckning.

Anmälningar till Socialstyrelsen, patientnämnder och socialnämnder liksom forskning om patienters upplevelser av vård visar att patienter ofta upplever information och kommunikation som bristfällig. Vi vet också att det förekommer att patienter blir undernärda, att blöjor inte byts tillräckligt ofta, att det uppstår trycksår och att personer som inte kan äta själv får en PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi) insatt för flytande kost med motivering att personalen inte har tid att mata. Det är också känt att personer som behöver omvårdnad upplever att ingen lyssnar, att de inte blir sedda och att de inte känner sig respekterade.

Till människans fundamentala behov räknas att slippa bli undernärd (på grund av brist på tid), slippa ligga i våta blöjor, slippa trycksår och slippa upplevelsen av att ligga någon till last och orsaka besvär.

Svensk sjuksköterskeförening arbetar för att fundamentala mänskliga behov ska lyftas fram, namnges och beskrivas som grund för rangordning av omvårdnadsinsatser.

Vi menar också att kvalitetsvärden som närvaro och tid alltid ska finnas med som principer för patientvårdande verksamhet i kunskapsunderlag, Nationella riktlinjer och i nationella kvalitetsregister.

Fundamentala mänskliga behov måste tillgodoses och vårdpersonal kan aldrig prioritera bort dessa insatser. Dessa insatser bör därför prioriteras högt i vården och därmed även i Nationella riktlinjer.

Relaterad information

Ledare: Omvårdnadsmagasinet nr 4, 2012