Omskärelse av pojkar på icke-medicinska grunder

Uttalande
Sjuksköterskornas etiska råd anser att omskärelse av pojkar som inte är medicinskt motiverad är oförenlig med barnets rätt till integritet, självbestämmande och barnets bästa enligt FN:s konvention om barns rättigheter. Ingreppet bör endast utföras om den som berörs kan ge sitt samtycke till åtgärden. Eftersom ingreppet rör barn kan man inte förvänta sig att barnet kan ta till sig och förstå information om ingreppet förrän i senare delen av tonåren.

Sjuksköterskor ska ha patientens hälsa som det främsta målet och aldrig frångå principen om människors lika värde. Sjuksköterskor har ett etiskt ansvar att respektera mänskliga rättigheter och ingripa när människors hälsa hotas. Därför bör inte sjuksköterskor medverka till icke- medicinsk omskärelse av pojkar.

Bakgrund
Manlig omskärelse förekommer i stora delar av världen. Det beräknas att ca 30 procent av alla män i världen är omskurna. Motiven till att penisförhud på pojkar och män tas bort kan vara religiösa, kulturella eller hygieniska. I enstaka fall finns det medicinska skäl till ingreppet.

Omskärelse av pojkar är tillåten i Sverige och formerna för detta är reglerade i omskärelselagen (2001:499). Lagen ska tillämpas upp till arton års ålder och anger att information skall ges till pojken om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen. Ett ingrepp får inte göras mot en pojkes vilja. Lagen reglerar vem som får göra ingreppet (legitimerade läkare och - under de två första månaderna - särskilt utbildade omskärare) och hur det skall ske på ett betryggande sätt. Liksom alla kirurgiska ingrepp är omskärelse förenat med en viss risk för komplikationer, exempelvis blödningar och infektioner. Dödsfall har förekommit. Omskärelse är ett oåterkalleligt ingrepp som kan vara förenat med smärta, obehag och risker. Dessutom påverkas mannens sexuella upplevelse då förhuden innehåller känselnerver.

Centralt i Patientlagen (2014:821) är respekt för patientens integritet och rätt att vara med att bestämma om handlingar och beslut som berör hen. Detta innebär bl.a. att personen som berörs ska lämna sitt informerade samtycke till ingrepp och behandlingar. Den beslutskapabla patienten har rätt att tacka nej till erbjuden utredning och behandling. Om patienten inte är myndig har vårdnadshavarna att fatta beslut och det förutsätts då att vårdnadshavaren handlar i enlighet med barnets bästa.

I FN:s konvention om barns rättigheter fastslås att konven¬tionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administra¬tiva och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård. Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.

Följaktligen är det etiskt tvivelaktigt att på icke-medicinska grunder utföra omskärelse på barn som inte själva haft möjlighet att delta i beslutet.