Hälsofrämjande omvårdnad

Hälsofrämjande och personcentrerad omvårdnad kräver ett strukturerat arbetssätt som utgår från personens behov.

Utgångspunkten för hälsofrämjande omvårdnad är att människor är kapabla till hälsa och välmående oavsett sjukdom och ohälsotillstånd. Den hälsofrämjande omvårdnaden utgår ifrån en humanistisk på syn människan och inriktar sig på att förstå personens livsvärld i relation till hälsa, sjukdom och lidande i stället för att fokusera på problem och diagnoser. Hälsofrämjande och personcentrerad omvårdnad kräver ett strukturerat arbetssätt som utgår från personens upplevelser och behov.

Ett hälsofrämjande förhållningssätt kännetecknas av att:

Stödja personens tilltro att kunna hantera sjukdom eller förändring av hälsan

Eftersträva partnerskap så personen kan ta kontroll över sin hälsoutveckling

Utgå ifrån personens motivation till förändring.


Det är i det vardagliga mötet med patienter och närstående som sjuksköterskan har sin största hälsofrämjande potential. I samband med omläggning, injektion, inskrivningssamtal, eller annat möte med en patient visar sjuksköterskan intresse för patientens situation. Hälsofrämjande omvårdnad är en del i processen att stödja en person att förhålla sig till en förändrad livssituation vare sig det är vid långvarig sjukdom eller efter en akut händelse.

Grunden för samtal om levnadsvanor är ett personcentrerat samtal där sjuksköterskan utgår från personens egna förutsättningar och viljeyttringar. Ett första steg kan vara att efterfråga vad personen själv anser om sina levnadsvanor, erfarenheter av tidigare levnadsvaneförändringar och vilka förändringar hen är motiverad till att genomföra.

Relaterad information

Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder (öppnas i nytt fönster)

Nätverket Hälsofrämjande sjukvård (öppnas i nytt fönster)