Här kan du ta del av professionens uttalanden:

Svar till DN debatt/Sjuksköterskor är dåligt förberedda för sitt jobb

4 augusti 2010
I Dagens nyheters debattartikel 2010-07-20 hävdar sjukhusdirektören för Karolinska universitetssjukhuset Birgir Jakobsson och Barbro Fridén, chef för Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, att en bristfällig sjuksköterskeutbildning och myndighetskrav utan förankring i verkligheten ligger bakom bemanningsproblemen på sjukhusen.

Dagens sjuksköterskeutbildning är en 3-årig högskoleutbildning. Utbildningen leder till en yrkesexamen som generalistsjuksköterska samt en kandidatexamen inom ämnet omvårdnad/vårdvetenskap. Efter grundutbildningen kan sjuksköterskan välja att specialisera sig bland annat inom barnsjukvård, vilket tar ytterligare ett år.

Den högspecialiserade vård som bedrivs vid Astrid Lindgrens barnsjukhus ställer höga krav på förmåga till självständigt arbete, vetenskapligt förhållningssätt, mångkulturell kompetens och professionellt ansvar. För att patienter ska kunna få en trygg, säker och kunskapsbaserad vård anser Svensk sjuksköterskeförening att personalsammansättningen borde vara övervägande specialistutbildade sjuksköterskor (70%) och inom till exempel neonatal- och intensivvård behövs 100 % specialistutbildade.

Svensk sjuksköterskeförening instämmer med debattörerna att det i dag finns stora problem beträffande planering och styrning av sjuksköterskornas grund – och specialistutbildningar. Det krävs ett tydliggörande på nationell nivå angående omfattning och innehåll av olika ämneskunskaper samt en nationell kunskapskontroll. För att åstadkomma en nationell kvalitetsgaranti för utbildningarna, anser Svensk sjuksköterskeförening att det ska finnas ett nationellt samverkansorgan för sjuksköterskors grund- och specialistutbildning som fastställer nationella kompetenskrav utifrån underlag från Svensk sjuksköterskeförening i samarbete med våra specialistsektioner och nätverk.

Om den akademiska kompetensen stärks i verksamheten så borde de verksamhetsförlagda delarna i utbildningen kunna utökas. Utbildningens organisation och kvalitet har ett starkt samband med satsningar på klinisk omvårdnadsforskning och kombinationstjänster för disputerade sjuksköterskor. Kliniska lektorat och kliniska professurer måste därför inrättas snarast.

Karolinska universitetssjukhuset och Astrid Lindgrens barnsjukhus bedriver högspecialiserad vård. Trots detta anställs nyutexaminerade gereralistsjuksköterskor som tilldelas samma ansvar som en sjuksköterska med flera års arbetslivserfarenhet och specialistutbildning inom barnsjukvård.

Debattörerna anser att det krävs en inskolningsperiod på mellan tre till sex månader för att en generalistsjuksköterska ska kunna arbeta självständigt inom den högspecialiserade barnsjukvården och att detta är en alldeles för lång tid. Om sjukhuset i stället anställde specialistutbildade sjuksköterskor så skulle inskolningsperioden säkert kunna reduceras till de få veckor som debattörerna önskar sig.

Den läkemedelsförfattning som enligt artikeln skulle öka arbetsbördan för sjuksköterskor kom år 2001 (SOSFS 2001:1). Enligt debattörerna skulle den vara en av orsakerna till personalbristen 2010? Det tar ett år att utbilda specialistsjuksköterskor. Under de nio år författningen funnits skulle minst 540 grundutbildade sjuksköterskor i Stockholm (60/år)ha kunnat få sin specialistutbildning inom barnsjukvård.

I stället hävdar debattörerna att undersköterskornas kompetens är underutnyttjade och genom att använda undersköterskornas kompetens skulle patientsäkerheten stärkas. År 1994 upphörde undersköterskeutbildningen. Något som tydligen inte uppmärksammats av personalavdelningen vid Karolinska universitetssjukhuset eller Astrid Lindgrens barnsjukhus.

I dag finns endast gymnasieskolans Omvårdnadsprogram som förbereder till arbete inom Vård och omsorg. Utbildningsnivån på programmet anses så låg att de flesta sjukhus i Stockholm inte ens upplåter praktik till dessa gymnasie-/ komvux -elever.

Föräldrar som söker vård för sitt barn vid Astrid Lindgrens barnsjukhus förväntar sig hög specialistkompetens hos personalen. Jag tror nog också att de förväntar sig en vård som följer nationella riktlinjer och som baseras på vetenskap och best praxis. Internationell forskning visar på samband mellan sjuksköterskors kompetens och patienters möjlighet till överlevnad och välbefinnande. En högspecialiserad barnsjukvård kräver specialistutbildade sjuksköterskor.

Ania Willman, professor vid Blekinge Tekniska Högskola
Ordförande, Svensk sjuksköterskeförening

Anhållan om möte med Högskole- och Forskningsminister Tobias Krantz

24 maj 2010
Svensk sjuksköterskeförenings vetenskapliga råd och Professorsnätverket i omvårdnad är allvarligt bekymrade över Högskoleverkets utredning Sjuksköterskors specialistsjuksköterskeexamen - vilket slags examen? (2010).

Högskoleverket anser att en generell examen inte krävs inom specialistutbildningen för sjuksköterskor utan förordar en yrkesexamen utan inriktningar.

I målen för en generell examen på avancerad nivå ( UFB 3 2007/08) står att; studenten ska visa förmåga för metodkunskaper, självständigt kunna identifiera frågeställningar, visa färdigheter som fordras för att delta i forsknings- och utvecklingsarbete.
Inom huvudområdet ska den studerande göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter, visa insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället samt identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och ansvar för sin kunskapsutveckling.  Dessa mål saknas i en yrkesexamen.

För en kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik hälso- och sjukvård i rätt tid (Socialstyrelsen FS 2005:12) krävs specialistutbildade sjuksköterskor med både magister/masterexamen samt yrkesexamen med inriktningar på avancerad nivå. En yrkesexamen är inte tillräcklig för att åstadkomma sjukvård baserad på evidens och kostnadseffektivitet.

En specialistutbildning utan forskningsanknytning innebär att sjuksköterskornas forskningsområde hotas. För en hög kvalitet i sjuksköterskornas grundutbildning krävs av handledande sjuksköterskor i verksamheten att de har magisterexamen i omvårdnad.

Sjuksköterskornas specialistutbildningar genererar i många fall ekonomiska förluster för lärosätena. Regeringens proposition: En akademi i tiden - ökad frihet för Universitet och lärosäten ökar risken att lärosätena inte vill driva specialistutbildningar för sjuksköterskor genom höga kostnader per student.

För att åstadkomma en nationell kvalitetsgaranti samt för att underlätta en internationell jämförelse behövs ett nationellt övergripande samverkansorgan som fastställer nationella kompetenskrav och behov av specialistutbildade sjuksköterskor.

Vi är mycket angelägna om att få tillstånd ett möte med Högskole- och Forskningsminister Tobias Krantz för att diskutera frågan. Genom frågans komplexitet ser vi gärna att en representant från Socialdepartementet även deltar i mötet.

Janeth Leksell   Birgitta Wedahl

Sekreterare Vetenskapliga rådet  Sakkunnig utbildningsfrågor
Svensk sjuksköterskeförening  Svensk sjuksköterskeförening

Med god fart mot nästa 100 år

16 mars 2010, Omvårdnadsmagasinet
Liksom allt fler av dagens äldre fyller vi 100 år! I mars firar Svensk sjuksköterskeförening 100-års jubileum och det ger anledning till både fest och eftertanke.

Det har varit ett sekel med en enorm utveckling i vården och av sjuksköterskans profession. Oändligt många sjuksköterskor har under årens lopp bidragit till nytänkande och ökad kunskap om omvårdnad. Kunskap som patienterna har direkt nytta av.

Ett aktuellt exempel är Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för diabetesvård 2010. I arbetet med att ta fram riktlinjerna har experter inom omvårdnad deltagit. Riktlinjerna slår fast att en mycket viktig del i vården är att patienterna får hjälp att ändra vanor som påverkar sjukdomen negativt. Patientundervisning i grupp med personer med typ 2 diabetes ger god effekt om undervisningen leds av personer med både ämneskompetens och pedagogisk kompetens. Detta blir alltså ett fortsatt viktigt område för diabetessjuksköterskor.

Trots allt festande så måste vår ordinarie verksamhet fortgå. Arbetet med ”Re-Aktion! ”- kampanjen för att lyfta fram omvårdnadsforskningens betydelse för att göra vården säkrare fortsätter. Kunskapsunderlag för att identifiera personer med risk för fall och fallskador och för att minska risker för läkemedelsavvikelser finns lättillgängliga på vår hemsida www. swenurse. se. Fler kunskapsunderlag kommer att produceras under året.
Varje dag möter sjuksköterskor svåra etiska frågor. Vår etiska kod ger stöd i många frågor men den behöver kompletteras med en beskrivning av omvårdnadens värdegrund. Det arbetet räknar vi med att presentera till 100-års jubileet.

Under svensk sjuksköterskeförenings 100-åriga historia har utbildningens kvalitet alltid varit en viktig fråga och är så fortfarande. En ny utbildningsstrategi för grund- och specialistutbildningen är antagen och den kommer att bli ett kraftfullt verktyg i arbetet med att utbildningen ska hålla jämna steg med vårdens utveckling. Under våren kommer arbetet med sjuksköterskors specialistutbildningar att intensifieras.

Inom den högspecialiserade vården, slutenvården, primärvården och äldrevården finns ett stort behov av fler specialistsjuksköterskor, fler inriktningar och fördjupningsområden. Det behövs även andra utbildningskombinationer som inte följer dagens områdesindelning. Det är av största vikt att vi lyckas informera och påverka Högskoleverkets och Behörighetsutredningens översyn av specialistutbildningarna om dagens problem och morgondagens krav. 
Ania Willman, Ordförande   

Uppdrag angående specialistsjuksköterskeexamen
U2009/3072/UH

Till: Aija Sadurskis
cc:  Universitetskansler Anders Flodström

25 februari 2010
Vi skriver till dig med anledning av din preliminära rapport som vi anser inte svarar upp mot utredningens uppdrag. Uppdraget säger följande:

Regeringen uppdrar åt Högskoleverket att föreslå hur specialistsjuksköterskeexamen bör utformas för att skapa förutsättningar för att utbildningen ska kunna följa kunskapsutvecklingen inom vården.
I uppdraget ingår att föreslå hur förändringar av befintliga inriktningar och införandet av nya inriktningar på specialistsjuksköterskeutbildning bör hanteras.

Högskoleverket ska samverka med Socialstyrelsen och övriga berörda myndigheter och organisationer.
Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) senast den 1 april 2010.

I den preliminära rapporten framkommer tydligt att det finns ett samtycke mellan Svensk Sjuksköterskeförening, Vårdförbundet och Sverige Kommuner och Landsting om behovet av att sjuksköterskornas specialistutbildningar måste förändras och att det brådskar.

Trots detta framgår inget direkt svar på de frågeställningar som ingår i uppdraget.
Därför vill vi än en gång föra fram vårt förslag.

Svensk Sjuksköterskeförening och Vårdförbundet anser att sjuksköterskornas specialistutbildning ska resultera i minst magisterexamen inom sjuksköterskornas kunskapsområde omvårdnad/vårdvetenskap samt en yrkesexamen med skyddad specialistbeteckning inom ett fördjupningsområde

Oavsett vilket fördjupningsområde studenterna väljer bör det också vara möjligt att fördjupa sina kunskaper inom särskilda omvårdnadsområden. Exempel på sådana kurser kan vara smärta, nutrition, hygien och sår. Alla fördjupningskurser bör även kunna erbjudas kliniskt verksamma sjuksköterskor som inte läser inom ett specialistprogram.

Vården är en kunskapsintensiv bransch som ständigt utvecklas. Det är inte längre möjligt att bygga en god vård med enbart bred generell kompetens utan det krävs specifik kunskap inom alla vårdens verksamheter. Vården ska vara säker och därför måste systemen för utbildning och systemen för vård hållas samman på en nationell nivå.

Socialstyrelsen är den myndighet som genom normerande föreskrifter anger vad vårdens ska resultera i. Socialstyrelsen har i SOSFS 2005:12 om God vård beskrivit de övergripande kraven för en god, kunskapsbaserad och säker vård inom alla vårdens – och omsorgens verksamheter.

För att åstadkomma en utbildning som är flexibel och som inte skapar återvändsgränder anser Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet att sjuksköterskornas specialistutbildning ska leda till minst magisterexamen inom kunskapsområdet omvårdnad/vårdvetenskap och en yrkesexamen på avancerad nivå med specialistbeteckning inom valt fördjupningsområde

Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet ser nödvändigheten i att det arbetas fram ett förslag på nationell nivå hur sjuksköterskornas specialistutbildningar ska se ut i framtiden.

Ulla Falk 
Förbundsombudsman   
Vårdförbundet   

Birgitta Wedahl 
Sakkunnig i utbildningsfrågor
Svensk sjuksköterskeförbundet

Till Högskoleverket Aija Sadurskis

Februari 2010
Vi, professorer inom sjuksköterskeutbildningarna i Sverige, vill härmed lämna våra synpunkter på den framtida utvecklingen av specialistutbildningar för sjuksköterskor.

Inom hälso- och sjukvården ställs ökade krav på välutbildad personal med förmåga att följa kunskapsutvecklingen, förbättra patientvården utifrån ny kunskap och utveckla ett etiskt förhållningssätt. Höga krav ställs på sjuksköterskor som ansvariga för omvårdnad av patienter, ofta 24 timmar om dygnet. Brister finns i patientsäkerheten och internationella studier har visat att tillgång till sjuksköterskor med hög kompetens har en direkt effekt på minskning av dödsfall under vårdtid på sjukhus. Med ökad grad av specialisering, inte enbart inom de i dagsläget etablerade områdena för specialistsjuksköterskeutbildning, krävs kompetens på avancerad nivå för sjuksköterskor inom hela hälso- och sjukvården.

Specialistsjuksköterskeutbildningen behöver kunna erbjuda större bredd än de nuvarande programmen, med specialistkompetens i omvårdnad på avancerad nivå. Dessutom behövs flexibilitet i utbildningen som medger inriktning mot olika spetskompetenser, som till exempel nutrition, smärta, sårvård och diabetes.

Specialistsjuksköterskeutbildningen ska leda till fördjupade kunskaper i omvårdnad, biomedicin, vetenskaplig metod, pedagogik, hälsa och ledarskap. Gemensamma inslag i utbildningen bör även vara de sex kärnkompetenserna personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård samt informatik som beskrivits som centrala för att möta framtidens behov inom hälso- och sjukvård (Institute of Medicine 2003).

För att skapa flexibla specialistutbildningar måste samläsning över utbildningsgränser och mellan olika inriktningar ske. Fördjupning inom de olika inriktningarna kan uppnås genom valbara kurser, examinationsuppgifter, verksamhetsförlagd utbildning och det självständiga examensarbetet.

Specialistsjuksköterskeutbildningarna längd behöver även ses över. Med den nuvarande examensordningen har nya krav på innehåll tillkommit och utbildningen ska kunna resultera i både en yrkesexamen och en akademisk examen. Trots detta har ingen förlängning av utbildningens längd tillkommit. Det medför stora utmaningar att uppnå önskad kvalitet på avancerad nivå inom ramen för 60/75 högskolepoäng. För att möta framtida kompetenskrav borde en målsättning vara att inrymma specialistsjuksköterskeutbildningen inom ramen för ett Masterprogram.

För att ett lärosäte ska få utfärda examen för specialistutbildning måste aktuell forskning inom specialistområdet bedrivas vid lärosätet och studenterna ges möjlighet att involveras i den forskning som pågår. Specialist- och forskarutbildade lärare med kunskap inom både huvudområdet och respektive specialistområde ska finnas. För att uppnå detta krävs ett utökat samarbete mellan olika lärosäten inom och mellan regioner.

Kliniska handledare för specialistsjuksköterskestudenter behöver minst ha magisterexamen, relevant specialistsjuksköterskeexamen och handledarutbildning. Kliniska lektorer behöver ha övergripande ansvar för den verksamhetsförlagda utbildningen. Antalet utbildningsplatser, handledarnas kompetens och utbildningarnas kvalitet måste kontinuerligt utvärderas. En akademisk uppbyggnad behöver ske i verksamheten så att den kan erbjuda en verksamhetsförlagd utbildning av samma kvalitet och på samma vetenskapliga nivå som den campusförlagda utbildningen.

Specialistutbildningarnas organisation och kvalitet har ett starkt samband med satsningar på klinisk omvårdnadsforskning och kombinationstjänster för disputerade sjuksköterskor. En stor satsning på inrättande av kliniska lektorat och kliniska professurer i omvårdnad behövs därför.
Sammanfattningsvis vill vi framföra att:

• Specialistsjuksköterskeutbildning behövs med inriktning på avancerad omvårdnad med större bredd än nuvarande program.
• Specialistsjuksköterskeutbildning behöver ge möjligheter till valbarhet för att ge spetskompetens inom avgränsade kunskapsområden.
• Specialistsjuksköterskeutbildningarna behöver förlängas.
• Lärosäten som bedriver specialistsjuksköterskeutbildning måste ha specialist- och forskarutbildade lärare med inriktning av relevans för utbildningens inriktning.
• Verksamhetens handledare för specialistsjuksköterskestudenter behöver minst ha magisterexamen, specialistsjuksköterskeexamen och handledarutbildning.

Professorerna i omvårdnad/vårdvetenskap i Sverige genom ledningsgruppen 2010:
- Professor Anna Ehrenberg, Högskolan Dalarna
- Professor Anna-Christina Ek, Linköpings universitet
- Professor Ingegerd Fagerberg, Ersta-Sköndal högskola
- Professor Ewa Idvall, Malmö högskola.             

Kunskapsbaserad vård kräver specialistutbildade sjuksköterskor

December 2009, från Omvårdnadsmagasinets Ledare, nr: 6.
År 2001 blev specialistsjuksköterska en skyddad yrkestitel och endast den sjuksköterska som har specialistexamen har rätt att benämna sig specialistsjuksköterska.

De ökade samhällskraven på hälso- och sjukvård och omsorg innebär att sjuksköterskor ska kunna identifiera risker på ett tidigt stadium, förhindra kostsamma åtgärder, förbättra livskvalitet och minska patienters lidande. Avancerade kombinationsbehandlingar medför ökad komplikationsrisk, biverkningar och ökat behov av psykosocialt stöd. För att klara detta krävs specialistutbildade sjuksköterskor med både yrkesexamen och akademisk examen.

En sjuksköterska med enbart grundutbildning har inte tillräcklig kompetens för att inom vårdens olika specialiteter självständigt bedöma, planera och åtgärda patienters komplexa omvårdnadsbehov. För att kunna göra rätt från början måste man kunna använda förbättringsmetoder och tillämpa kvalitetsarbete. För det behövs fördjupade kunskaper om evidens, forskningsmetoder och utvärderingsinstrument, mer än vad som ryms inom en grundutbildning. En kunskapsbaserad vård kräver specialistutbildade sjuksköterskor som har kompetens att göra bedömningar med hänsyn till samhälliga och etiska aspekter och har insikt om den vetenskapliga kunskapens roll i vården.

Svensk sjuksköterskeförening har under lång tid hävdat att dagens elva specialistutbildningar inte motsvarar vårdens behov. Specialistutbildningarnas längd har dessutom varit oförändrad trots den enorma kunskapsutvecklingen inom vården. Det är därför glädjande att regeringen har tillsatt två utredningar för att se över sjuksköterskornas specialistutbildningar, Behörighetsutredningen och Högskoleverkets utredning. Båda ska vara klara under år 2010.

Nya specialistutbildningar kräver kombinationer som inte följer vårdens strikt medicinska uppdelning. Inom såväl den högspecialiserade vården som den slutna vården, primärvården och äldrevården finns behov av fler specialistkompetenser och nya inriktningar. För att specialistutbildningarna ska bli flexibla behövs gemensamma basblock och möjlighet till samläsning över specialiseringarna. En kunskapsbaserad vård där sjuksköterskorna aktivt bidrar till att utmönstra gamla metoder och implementera nya kräver att specialistutbildningarna ligger på avancerad nivå och ger både akademisk examen och yrkesexamen.

Det behövs ett större utbud av valbara kurser för att tillmötesgå behovet av spetskompetens. I likhet med vad som förs fram i den internationella debatten behöver svenska sjuksköterskor utbildas i följande kärnkompetenser: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad omvårdnad, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård samt informations- och kommunikationsteknologi.

Med tanke på kraven från dagens komplexa vårdverklighet är det rimligt att kräva att minst 70 procent av sjuksköterskorna är specialistutbildade. Det är också rimligt att kräva att grundutbildade sjuksköterskor inte har samma ansvar och arbetsuppgifter som en specialistutbildad sjuksköterska. Arbetsgivaren måste utarbeta ett system för att tillvarata variationer i kompetens – det om något vore ett initiativ i arbetet för säker vård.

Utbildningsdepartementet
Att: Peter Honeth
Statssekreterare

2008 08 08  Dnr 13/03/08
Angående översyn av Specialistsjuksköterskeutbildningen

Svensk sjuksköterskeförening ser fram emot en översyn av framtida behov av specialistsjuksköterskeutbildningar i syfte att analysera relevans, behov av inriktningar och nivåanpassning till rådande examenssystem på avancerad nivå. Vi vill med denna skrivelse visa på vårt intresse för att i någon form delta i utredningsarbetet.

Bakgrund
Svensk sjuksköterskeförening tillskrev i april 2008 Utbildningsdepartementet kring behovet av en översyn av Specialistsjuksköterskutbildningen (2008 04 10). Vi deltog också i det seminarium som Utbildningsdepartementet anordnade den 12 juni 2008. Seminariet var värdefullt och gav en bild av olika intressenters synpunkter på den nu gällande specialistutbildningen med sina 11 inriktningar. 

Tyvärr saknades i stor utsträckning en diskussion kring patienters och närståendes rätt till vård, undervisning och rehabilitering av sjuksköterskor med hög akademisk utbildning. Svensk sjuksköterskeförenings uppfattning är att patientnyttan, patientsäkerheten, kvaliteten i hälso- och sjukvården och ledarskapet i vårdarbetet måste vara utgångspunkten för all utbildning. Stora amerikanska och europeiska studier visar att det finns ett direkt samband mellan patientsäkerheten och patientens överlevnad å ena sidan och nivån på sjuksköterskornas utbildning å andra sidan.

Svensk sjuksköterskeförening vill understryka vikten av att specialistutbildningarna också i framtiden är reglerade och ges på avancerad nivå med magister- respektive masterexamen.  Reglering av utbildningen får inte stå i motsatsförhållande till behovet av flexibilitet. Nu gällande reglering ger redan stora möjligheter till flexibilitet eftersom flertalet mål i examensordningen för specialistsjuksköterskeexamen är gemensamma för samtliga inriktningar.

Vi känner oro över handledar- och lärarkompetensen och den stora spridningen av specialistutbildningen till högskolor där ingen adekvat forskning inom specialiteten bedrivs. För att undervisa och handleda i klinisk utbildning måste kravet på egen adekvat specialistutbildning och magisterexamen vara uppfyllda. Detta tillgodoses successivt genom att specialistutbildningarna ges på avancerad nivå som leder till magisterexamen. Detta leder också till ökad kompetens och säkerhet i den patientnära vården.    

Svensk sjuksköterskeförening
Ania Willman     Gerthrud Östlinder
Ordförande       FoUU-sakkunnig

Pressmeddelande 080902: Stor brist på specialistutbildade sjuksköterskor är ett hot mot patientsäkerheten!

Uttalande från Svensk sjuksköterskeförenings stämma i Örebro 1 oktober 2008.
Hälso- och sjukvården och omsorgen blir alltmer kunskapsintensiv och specialiserad och det kräver hög kompetens. Stora europeiska och amerikanska forskningsstudier visar på ett direkt samband mellan patientsäkerheten och patientens överlevnad och nivån på sjuksköterskors kompetens.
Det behövs fler specialistutbildade sjuksköterskor. Det behövs också specialistutbildningar med nya inriktningar eftersom de nuvarande inte täcker dagens och morgondagens behov av specialistkompetens i omvårdnad.

Svensk sjuksköterskeförening; samlad till föreningsstämma i Örebro, anser att:
- det behövs fler specialistutbildade sjuksköterskor
specialistutbildade sjuksköterskor ger ökad patientsäkerhet
- det behövs nya inriktningar på specialistutbildningarna
specialistutbildningarna ska ligga på avancerad nivå och leda till lägst magisterexamen
- den verksamhetsförlagda utbildningen ska vara forskningsanknuten till specialistinriktningen
- arbetsgivaren måste ge sjuksköterskor möjlighet till specialistutbildning.
- arbetsgivaren måste efterfråga kompetensen genom att skapa tjänster.

Svensk sjuksköterskeförening, samlad till föreningsstämma i Örebro, uppmanar Utbildningsdepartementet att i samråd med Socialdepartementet och Svensk sjuksköterskeförening göra en översyn av specialistutbildningar för sjuksköterskor.

Pressmeddelande: Nu måste kommuner och landsting ta sitt ansvar

1 oktober 2008
Skrämmande resultat i Högskoleverkets granskning av sjuksköterskornas grund- och specialistutbildning: Nu måste kommuner och landsting ta sitt ansvar.

Högskoleverkets granskning är viktig och relevant och Svensk sjuksköterskeförening är allvarligt bekymrad över utbildningens ojämna kvalitet och att hela 40 procent av grundutbildningarna och 30 procent av specialistutbildningarna inte uppfyller kraven för högre utbildning.
Det allvarligaste problemet är att studenterna får en otillräcklig utbildning i sitt blivande yrke eftersom den kliniska delen har allvarliga brister.

- Landstingen och kommunerna biter sig i svansen genom att inte ta ansvar för den verksamhetsförlagda utbildningens kvalitet, säger Svensk sjuksköterskeförenings ordförande Ania Willman.

Det är ett allvarligt problem att handledarna sällan har högre utbildning än studenterna. Svensk sjuksköterskeförening anser att det är särskilt angeläget att specialistutbildningens verksamhetsförlagda del snabbt förändras och att kraven på lärar- och handledarkompetens höjs.
Genom att inte ta tillvara disputerade sjuksköterskors kunskaper, vilket skulle kunna ske i form av kliniska lektorat, och anställa akademiskt utbildade sjuksköterskor som handledarutbildade sjuksköterskor frånkänner sig landstingen och kommunerna ansvar för utvecklingen av den framtida hälso- och sjukvården och medverkar till för lågt satta mål.

Det räcker inte längre med att sjuksköterskorna har ett kliniskt hantverkskunnande. De måste även få förutsättningar att följa och tillämpa nya vetenskapliga rön samt driva utvecklingen framåt. Nya metoder och kunskaper måste komma vårdtagarna till del. På så sätt ökar vårdens kvalitet och patientsäkerheten.

Landstingen och kommunerna måste bidra till att överbrygga gapet mellan teori och praktik. Sveriges Kommuner och Landsting antog 2004 ett utmärkt 10- punkts program för hur evidensbaserad kunskap kan tillämpas i vården. Det är hög tid att verkställa detta program lokalt och regionalt och samordna insatserna med högskolor och universitet.
Den teoretiska utbildningen har enligt Högskoleverket genomgått betydelsefulla förändringar. Men det räcker inte. Svensk sjuksköterskeförening menar att det behövs en fortsatt utveckling av huvudämnet omvårdnad.

Ania Willman ordförande i Svensk sjuksköterskeförening:
- Svensk sjuksköterskeförening instämmer i Högskoleverkets kritik och kommer att arbeta för att bidra till en förändring. Omvårdnadsvetenskapen har kommit långt under 30 års utveckling och producerat för vårdtagaren nyttig kunskap. Det som nu måste till är att Sveriges sjuksköterskor omsätter och tillämpar den kunskapen i det patientnära arbetet. Universiteten och högskolorna har tagit ansvar för att utveckla kunskapen. Nu måste landsting och kommuner ta sin del av ansvaret.

Svensk sjuksköterskeförening kommer att ställa upp som en arena för analys och diskussion för att höja kvaliteten i utbildningarna. Det är angeläget att nationella kvalitetskriterier för den verksamhetsförlagda utbildningen i grund- och specialistutbildningen utarbetas som kan säkerställa en jämn och hög kvalitet i hela landet. 

Många goda exempel men sjuksköterskeutbildningen står inför stora utmaningar!

2007
De universitet och högskolor som ansågs hålla en god vetenskaplig och yrkesspecifik nivå i Högskoleverkets granskning av den svenska sjuksköterskeutbildningen under hösten 2006 - våren 2007 kännetecknas bland annat av att man har byggt upp omvårdnadsämnet innehållsmässigt så att studenterna ser en helhet inom och mellan olika kurser genom hela utbildningen.

Studenterna har inte "överlämnats" till den verksamhetsförlagda utbildningen för att få sin yrkesspecifika kompetens utan att se sambandet mellan teori och praktik. Välutbildade och engagerade lärare och kliniska handledare utmärker också dessa lärosäten liksom ett väl utvecklat samarbete mellan de lärosätesförlagda delarna i utbildningen och den verksamhetsförlagda utbildningen. På de institutioner som uppnått målen med utbildningen har lärarna "talat ihop sig" kring huvudområdet både inom lärosätet och mellan lärosätet och den kliniska verksamheten. Detta framgår av Högskoleverket rapport Utvärdering av grundutbildningar i medicin och vård vid svenska universitet och högskolor.

Del 1: Den nationella bilden.
Del 2: Utbildningsbeskrivningar och bedömningar. Högskoleverket. Rapport 2007:23 R. 2007.
Detta framkom också då Svensk sjuksköterskeförening bjöd in Högskoleverkets granskare till ett erfarenhetsutbyte i mitten av juni.
En majoritet av lärosätena uppfyller Högskoleverkets krav men allt för många måste om ett år genomgå ytterligare en granskning för att få behålla sin examinationsrätt. Att lära av de goda exemplen och utgå från vad som kännetecknar de lärosäten som "lyckats" blev en utgångspunkt för diskussionerna. Många synpunkter och idéer kom fram som i sammanfattning återges här.

Företrädare för omvårdnadsvetenskapen, lärare, studenter och kliniskt verksamma måste föra nationella och i konsensusform gemensamma diskussioner kring huvudområdet Omvårdnad/omvårdnadsvetenskap. Ett ökat samarbete inom och mellan lärosätena behöver komma tillstånd liksom ett ökat erfarenhetsutbyte inom universitetens och högskolornas övriga utbildningar. Antalet magister- och forskarutbildade lärare i den verksamhetsförlagda utbildningen måste öka kraftigt och kliniska examinationer på olika nivåer bör utvecklas. Nationella kvalitetskriterier för alla nivåer måste utvecklas.

Examensarbetena bör knytas närmare den verksamhetsförlagda utbildningen och i större utsträckning utgå från kliniska frågeställningar. Detta gäller inte minst specialistsjuksköterskeutbildningarna där examensarbetet kan bli en fördjupning i specialiteten. Omvårdnadsämnet kan inte lyftas ut som helt fristående från medicin och teknik på någon nivå i utbildningen.

Fort- och vidareutbildning i pedagogik bör anordnas. Många lärare har i dag inte en pedagogisk utbildning. Likaså behöver kurser i huvudområdet anordnas för de lärare som inte har sin forskarutbildning inom omvårdnad men ändå innehar tjänster som lektorer och professorer i omvårdnad.
Vad gäller specialistutbildningarna utmärks dessa i dag av stor spridning över landets lärosäten. Istället bör det ske en koncentration till lärosäten med adekvat forskning för respektive specialitet. Antalet specialistutbildade liksom magister- forskarutbildade lärare inom specialiteten måste öka inte minst för att nå upp till kraven för avancerad nivå och den progression som måste finnas mellan grundnivå och avancerad nivå.

Vidare framkom synpunkter på modellen för Högskoleverkets utvärdering. I stället för enbart kollegial granskning bör en utvärderingsmodell med granskare från andra akademiska yrkesutbildningar kunna prövas för att bedöma den akademiska nivån generellt. Den allmänna uppfattningen bland granskarna var att Svensk sjuksköterskeförening också i fortsättningen är en viktig mötesplats för nationella, strategiska utbildnings- och forskningsfrågor.
Gerthrud Östlinder; FoUU- ansvarig