Janeth Leksells uppmaning till kollegorna:
Patientutbildning i grupp seglade upp som den stora ”vinnaren” i Socialstyrelsens senaste nationella riktlinjer för diabetesvården.
Grupputbildningarna har hög prioritet liksom metformin vid behandling av typ 2-diabetes.
Men SFSD:s sifoundersökning visar att endast 25 procent av de tillfrågade har erbjudits en patientutbildning i grupp. Av dem som fått en förfrågan har knappt hälften (45 procent) deltagit.
– I många landsting finns det ingen struktur för att införa riktlinjerna systematiskt, det har istället hänförts till vårdpersonalen själv. Ett gott föredöme är VG-regionen som har ett konkret system för detta, säger sjuksköterskan Janeth Leksell, lektor vid högskolan i Dalarna och lärare och forskare vid Uppsala universitets utbildningar inom diabetesområdet.
Hon ser optimistisk på att konkreta system och modeller för grupputbildningar är på väg i flera landsting. I hemlandstinget Dalarna exempelvis, har en diabetessjuksköterska inom omvårdnadssidan anställts för att vara ett stöd i införandet av aktiviteter som grupputbildningar. En annan tanke är att den ansvarige läkaren ordinerar gruppbaserad patientutbildning, precis på samma sätt som ordination av medicinsk behandling.
– Om man ska starta en gruppbaserad patientutbildning är det svårt att sitta ensam ute på en primärvårdsenhet och dra igång något nytt. Relativt många diabetessjuksköterskor har gått den pedagogisk utbildning som finns och fått råg i ryggen, men man måste få stöd och helst en mentor för att komma igång, konstaterar Janeth Leksell.
En lösning kan vara; att av exempelvis tre vårdcentraler har en specialiserat sig på effektiv och evidensbaserad patientutbildning i grupp för patienter med diabetes.
– Det blir många riktlinjer som ska införas i primärvården och alla kanske inte kan erbjuda allt. Vissa lämpar sig bättre för att ha till exempel grupputbildningar; personalen är intresserad, tycker att det är kul och intressant och vill vidareutveckla sig. Men det krävs ett stöd och markering från chef och från central nivå att det är viktigt, säger Janeth Leksell.
Hon uppmanar sina kollegor att ta hjälp av andra.
– Använd högskolor och universitet till att bolla idéer med. Det kostar ingenting, jag skulle tycka att det vore jättekul om någon hörde av sig till mig. Varför inte prata med studenter om pedagogiska dilemman; vad ska jag göra med mannen som sitter tyst hela tiden eller kvinnan bredvid som pratar oavbrutet? Kontakta medieprogrammet och fråga om eleverna vill hjälpa till med patientinbjudningar. Skapa nätverk, till exempel med kursare från en utbildning, Det finns en enorm utvecklingspotential genom samarbete på olika sätt, säger Janeth Leksell.
Men det krävs tid för planering.
– I längden blir det tidsbesparande att arbeta fram ett fungerande upplägg för sina grupputbildningar och hur jobbet ska läggas upp, vilken pedagogik som ska användes och hur patienterna ska motiveras att delta.
Riktlinjerna säger ingenting om hur grupputbildningarnas ska utformas eller hur många patienter som ska medverka i varje grupp. Ett lämpligt upplägg kan vara en utbildning på 6-7 veckor där gruppen träffas en gång i veckan, två-tre timmar per gång.
– Det viktiga är att den som har utbildning känner sig bekväm med upplägget. För någon kan det fungera bra med en intensivutbildning som pågår varje dag under en vecka, då är det så det ska göras.
Kursernas innehåll ska vara ”livet med diabetes”.
– Då bör man även ta upp känslor, stress, sociala nätverk och allt annat som vi vet indirekt påverkar sjukdomen och förmågan att hantera den. En dam hade svårt att sätta gränser mot omgivningen och speciellt mot sin äldre mor. Denna kvinna var så stressad av att tillfredsställa andras behov att hon inte hade tid för sig själv. Hon kom till utbildningen och berättade om detta och jobbade sedan med det.
– När det gäller frågor om kost och följdsjukdomar så kommer de ofta av sig själva från patienterna. Det är bra eftersom kunskap som efterfrågas fastnar bättre, konstaterar Janeth Leksell.
Vad ska man göra med unga patienter med arbete och familj som kan ha svårt att få in ytterligare en aktivitet i en fullspäckad almanacka?
– Då kanske man får ha kursen mellan klockan 16 och 18, eller någon annan tid som passar patienterna. Om det blir en lyckad grupp, kanske de väljer att själva träffas kontinuerligt på tider som passar dem, de får ett nätverk med varandra. Detta är en progressiv sjukdom, den blir inte bättre och flertalet måste ta till insulin så småningom. Då kan det kännas skönt att ringa någon i gruppen och få stöd i att man inte är ensam om sjukdomen, säger Janeth Leksell.
Det beräknas att en diabetessjuksköterska, som arbetar heltid med diabetes i primärvård, kan ansvara för 400 patienter/år. Det innebär att två grupputbildningar bör pågå varje vecka.
– Du måste vara igång med en eller två kurser hela tiden, därför är det så viktigt att den som ska hålla i kurserna är intresserade av den pedagogiska delen av diabetes.
Vem har huvudansvaret för att alla diabetespatienter får ett erbjudande om grupputbildning?
– Det är ytterst landstingsledningen. Chefen på varje enhet är ansvarig för att det ges bra och evidensbaserad vård, då krävs en struktur som gör det möjligt för sjuksköterskor eller annat yrkesgrupp att implementera grupputbildningar.
Vad gör jag om det inte fungerar?
– I första hand bör man prata med sin närmaste chef. Hjälper inte det kan man skriva till landstingsledningen. Genom att vi numera har öppna jämförelser så det är tydligt vilken vårdenhet som når målen bäst. På årets medicinska riksstämma kommer tre vårdenheter, som uppnått bäst resultat inom Diabetesvården i Sverige, att presentera sina arbetsmetoder. Bla kommer sjuksköterskor från en primärvårdsenhet, sjukhusansluten barnklinik och vuxenmottagning att medverka. Kom och låt dig inspireras! Den 30 november kl:16.00, Stockholmsmässan Älvsjö.