Karin Hofling, Avesta vårdcentral
Störst framgång med sina grupputbildningar har diabetessjuksköterska Karin Hofling med patienter som ännu bara har prediabetes.
– När de får information om vad tillståndet innebär, vilka hälsoriskerna är och att mycket kan förebyggas med en annan livsstil så blir många väldigt motiverade. De upplever det som positivt att det faktiskt går att göra något åt det hela, säger Karin Hofling, som är ensam diabetessjuksköterska för 420 diabetespatienter vid Avesta Vårdcentral.
I SFSD:s sifoundersökning var 20 procent av de tillfrågade 30 – 49 år när de fick sin diabetessjukdom diagnostiserad, det är lika stor andel som vid förra undersökningen 2008.
Att var femte patient är så ung, förvånar inte Karin Hofling.
– Min yngsta patient med typ 2-diabetes var 19 eller 20 år. Han var inte speciellt överviktig, men väldigt inaktiv. Även om de flesta patienter är över 55 år när de debuterar, så finns det många unga som får sjukdomen.
Hon talar om bruksmentaliteten i industristaden Avesta.
– Det är en mentalitet där du inte bryr dig så mycket. Man jobbar och går till jobbet, sedan går man hem och köper kanske med sig en flaska coca cola och en pizza. Sedan gör man ingenting, sitter bara still. Det dricks otroliga mängder coca cola, de yngre tar energidrycker som de köper för två kronor styck på Ö&B. Det är de här människorna som får diabetes i unga dar, det är inte en joggande småbarnsförälder, konstaterar hon.
När kommer de till dig på vårdcentralen?
– De kan vara när de söker för något annat än en misstänkt diabetes. De kan känna sig trötta eller också finns det en depressionsproblematik med i bilden. Eftersom vi jobbar aktivt med screening så hittar vi som regel dem med diabetes och prediabetes tidigt.
Karin Hofling har i sex år arbetat förebyggande och ”letat” efter personer med diabetes. Patienter som har en nedsatt glukostolerans får en ny besökstid direkt för att mäta fastesockret. Är också det för högt, så erbjuds gruppinformation. Hittills har 180 personer gått hennes utbildning.
Dessa gruppinformationer har Karin Hofling gjort en magisteruppsats på, ett arbete som hon ska presentera som en poster på Internationella Diabetesfederationens möte i Dubai i december 2011. Länk till uppsatsen: http://www.uppsatser.se/uppsats/e8460f6f51/
Många av de patienter som gått grupputbildningen, kontrolleras årligen och följs upp med ett hälsosamtal. Få har utvecklat diabetes, många har nu helt normala värden. Karin Hofling vill inte tillskriva detta enbart gruppinformationerna, men tror att de har haft en stor betydelse.
Vad säger du till patienter som är upplysta men struntar i hur de lever i fråga om mat och motion?
– Man får köra med lite olika metoder. Många gånger upplyser jag om vad sjukdomen handlar om, att det i början kan vara en symptomfri sjukdom men att symptomen kan komma i form av allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke och njurskador, då lyssnar många.
– Men så kan jag inte gå fram med en person som är jätterädd; då får jag ta det lite lugnt och säga att det kan leda till allvarliga komplikationer men att just den här personen inte behöver vara den som drabbas.
Men diabetes är allvarligt, ska du inte berätta det?
– Jag vill inte linda in det, men jag får känna av hur personen mår. Om det sitter en person framför dig och gråter kan du inte säga att han eller hon riskerar att också få en hjärtinfarkt. Man får ta de första träffarna till att berätta om sjukdomen och att den går att lindra och att det i mångt och mycket går att normalisera värdena med tabletter och livsstilsförändringar.
Håller du föreläsningar om matvanor?
– Nej, men kan jag remittera till en dietist. Oftast räcker det att upplysa om hälsorisken när det är fråga om personer med prediabetes. För de som fått sin diabetes kan det vara svårare. Jag har haft grupper för nyupptäckta diabetiker, men det blev inte alls bra. Den som nyss fått en diagnos vill vara för sig själv och prata i början, de måste landa i sin sjukdom. Efter ett tag, ibland så länge som ett år, är de mer mottagliga för grupputbildning. Men då kan grupputbildning vara väldigt effektiv.
Karin Hofling gör stor skillnad mellan ”kost och motion” och ”motion och kost”. Vi borde vända på begreppet och sätta motionen först, anser hon.
– Att det behövs kostförändringar är ofta självklart, de flesta vet att det inte är bra att dricka två flaskor cola. Men det är svårare att lägga om sin stil, att börja röra på sig. Det är inte många som gör en sökning på hur man bäst motionerar, trots att vi där med säkerhet kan säga vad som är effektivt: det är alltid bättre att göra något i fem minuter än att inte göra något alls.
Vad är det för mekanismer som gör att människor struntar i uppenbara risker med en osund livsstil?
– Som ung är det lätt att tänka att ”det händer inte mig, det är någon annan som drabbas. Och det gör väl ingenting om jag får en infarkt när jag är 75 eller 80 år, bara det går fort”. Då försöker jag säga att det kanske inte alls är så att du får den om 30-40 år utan om fem år och får dras med det resten av livet. Det kan vara en tankeställare.
Hon värjer sig mot pratet om ”en släng av socker”, vilket även unga patienter använder ibland.
– Det finns ingen släng, antingen har du diabetes eller också har du det inte. Men eftersom vi screeningar och tidigt hittar personer som inte hunnit utveckla diabetes, talar jag om vilken tur det är att vi har upptäckt det så tidigt då värdena inte har påverkats så mycket. Nu kan du göra mycket själv! Jag pekar på det som är positivt för att väcka motivationen.
Efter 18 år på samma arbetsplats – 30 år i landstinget varav 11 år med diabetes - har Karin Hofling sagt upp sig. Hon slutar vid Avesta vårdcentral efter nyår. Arbetet ska organiseras om, fyra vårdcentraler slås ihop till en enhet med 1 200-1 300 diabetespatienter.
– Det blir så mycket förändringar och jag tror inte att det finns utrymme för patientgrupper på samma sätt som på en mindre enhet där du vet vilka patienterna är och kan se vilka specifika behov och möjligheter som finns. Till exempel var vi på väg att starta ett samarbete för diabetes och äldre, men så blir det inte nu.
Ett nytt jobb väntar, men hon vill inte berätta mer än att hon även i fortsättningen får möjlighet att jobba på det sätt som hon vill och tycker fungerar bäst.
http://www.slf.se/Nyhetsbevakning/
http://www.dalademokraten.se/Avesta/Varlden-ska-ta-del-av-nya-ron-om-diabetes/
http://www.nyhetspressen.se/1707119.html