Lena Insulander, Överviktscentrum:
– Döm inte den som har övervikt; be istället patienten att själv berätta sin vikthistoria
En av fyra patienter med typ 2-diabetes uppger att de har gått upp i vikt sedan de fick sin diagnos.
Frågan i SFSD:s sifoundersökning löd:
På ett ungefär hur mycket mer eller mindre väger du idag jämfört med när du fick diagnosen diabetes typ 2?
23 % svarar att de väger mer. Det är fler kvinnor som uppger att de väger mer (26 %) än män (21 %).
Lena Insulander är diabetessjuksköterska och arbetar både på Överviktscentrum Norrtull, som tillhör Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, och på Spånga vårdcentral.
Hon säger så här om resultatet i undersökningen:
– När det är patienterna själva som ska uppskatta sin vikt och om de har gått upp eller ner sedan de fick sin diagnos så är det i sig ett problem, och något som vi brottas med dagligen, eftersom många inte väger sig. Det kan vara så laddat med vikt att man helt enkelt inte ställer sig på vågen. När de kommer till oss kan det vara första gången på flera år som de får veta sin vikt, konstaterar Lena Insulander.
– Det är inte heller ovanligt att man har en bild av sig själv som fysiskt aktiv, men när man går in djupare på vad för slags aktiviteter det är, så kan det handla om att man spelade fotboll för 20 år sedan. Det är samma med vikten, de märker inte att de har lagt på sig kilon. Viktuppgången smyger sig på och kläder köps det nytt av eftersom ”de gamla inte passar längre”.. Det finns åtskilliga sätt att komma runt att det handlar om en viktuppgång, säger Lena Insulander.
Blir vägningen hos dig en chock?
– Det kan det bli ibland, men det kan på sätt och vis göra det enklare. Jag tycker inte att man ska gå som katten kring het gröt utan prata öppet om hur många kilos övervikt det rör sig om.
– Ett sätt att göra det utan att kränka någon kan vara att be patienten berätta hur hans eller hennes vikthistoria ser ut. Det kan hända att personen har gjort många försök att gå ner i vikt, eller just nu är mitt uppe i ett viktminskningsförsök och då är det inte lämpligt att inleda med att säga ”hur länge har du haft den här övervikten?” Du måste fråga hur personen själva ser på sin vikt, inte döma utifrån det du ser, menar Lena Insulander.
De som är medvetna om sin viktuppgång, de vet också när det bar i väg med vikten. De kan röra sig om ett rökstopp, en graviditet eller att man träffat en ny man eller kvinna och börjat äta för mycket god mat. Det kan ligga flera år bakåt i tiden, och vägen sedan dess kan ha kantats med många mer eller mindre lyckade bantningsförsök.
Mantrat att ”det är så svårt att gå ner” tycker Lena Insulander att vi ska ifrågasätta.
– Visst är det jättesvårt att gå ner om du inte har bestämt dig för att ändra din livsstil och inte tycker att det är värt de uppoffringar som du måste göra för att minska på kalorierna. Att träna in nya vanor tar tid och kan innebära återfall och det kan kännas svårt. Faktum kvarstår att intaget måste ändras, det går inte att motionera bort ett överätande. Det är fullkomligt omöjligt, då skulle du aldrig få sitta ner, säger hon.
Hur motiverar du en person att försöka gå ner i vikt?
– Jag går in på patientens egen föreställningsvärld kring vikten och ställer frågor om hon eller han vet vad som har hänt i kroppen när blodsockret stiger och hur vikten påverkar blodsockret. Sedan ligger beslutet hos patienten; vill jag fortsätta leva så här eller vill jag göra något åt det?
Det har nyligen kommit studier som visar att måltidsersättning i pulverform har bra effekt för viktreduktion.
– Det kan finnas tillfällen då det är viktigt att få ett snabbt resultat, det kan handla om en räcka av misslyckade försök och där personen inte längre tror att det går att gå ner i vikt.
Och nackdelen?
– Du kommer ändå alltid till punkten då du måste besluta om din dagliga livsföring. Nästan alla som säger att det är svårt att gå ner i vikt har en magisk tanke om att det ska ske utan att behöva försaka något. Det är därför nya dieter har sådan otrolig genomslagskraft. Det finns företag som använder just sådana chocköppningar och det kan fungera för att visa att det går att gå ner. Det gör alla som äter 800 kalorier per dag under några veckor. Svårigheten kvarstår, att hitta en livsstil som fungerar för den enskilda människan.
– Så om man vill göra en förändring i grunden, så är det bättre att utgå från den livsstil man har och ändra i den. Grundkonceptet som jag kör är att börja med en måltidsordning; det är många som inte har det. Frukost, lunch och middag. Utan det är det nästan omöjligt.
Nästa steg är att prata tallriksmodellen.
– De flesta går ner i vikt om de äter enligt tallriksmodellen, men det kräver planering, vilket ibland uppfattas som tråkigt. Personen måste även tänka igenom hur det ska gå till att äta enligt tallriksmodellen och vilken mat som ska bytas ut.
Går det att äta godis eller att ta en fika?
– Ja, det gör det men godis kallar vi för utrymmesmat och det utrymmet är litet. Det kan röra sig om 50-200 kalorier några dagar i veckan. Då håller det inte att ta en bulle på förmiddagen och en chokladbit på eftermiddagen. Det är de här avvägningarna som måste göras, och det är inte alltid så lätt att göra avkall på sådant man vant sig vid under många år. Här får var och en komma till egen insikt om att överätandet är ohållbart.
Är överviktskirurgi ett bra alternativ?
– Det är en oerhört radikal livsstilsförändring som man måste ha gjort sig beredd på. Det går inte att sluta som du kan göra med en pulverkur på 14 dagar. En operation är för livet, konstaterar Lena Insulander.